Jag vände mig om och förväntade mig att mötas av dom hasselnötsbruna ögonen igen. Men istället stod någon annan kille där och flinade åt mig. Jag tror att han var med killen jag krockade med. Efter ett litet tag slutade han flina och kollade istället frågande på mig. Först då kom jag ihåg att han antagligen väntade på att jag skulle svara på hans fråga. Jag slutade stirra förvirrat på honom.

"Ehm... Jag... Jag tappade min mobil här förut.."

" Jag vet." sa han och log. Sedan räckte han fram min mobil mot mig. Jag tog självklart emot den.

"Tack! Så jättemycket!" sa jag och försökte le. Men det såg nog mest ut som en grimas för ärligt talat så var jag lite besviken att det inte var killen som jag krockade med som stod framför mig.

" Jag heter Ryan förresten" sa han och räckte fram handen igen. Fast nu utan min mobil.

" Nesta" sa jag och mötte hans hand.

" Jag vet" sa han och log.

"Mm.. Men jag måste gå nu.. Hejdå. Tack för mobilen"

"Hejdå" sa han. Jag vände och gick långsamt tillbaka till Anne och dom andra i det stora huset. Jag bestämde mig för att smsa Lynnie som jag hade tänkt förut.

Jag stoppade ner mobilen i fickan men fick nästan direkt dra upp den igen. Ibland är Lynnie riktigt snabb på att svara på sms.

Jag log för mig själv. Killtokiga Lynnie!

Direkt när jag öppnat dörren till huset plingade det till i mobilen igen.

"Vart gick du?" frågade Katy när jag öppnade dörren till vårat rum. Jag bestämde mig för att verkligen försöka bli bra kompis med henne.

"Jag gick in mot stan, fast jag krockade med nån kille så jag ramlade haha" Skrattade jag fram.

"hahaha, va? hur såg han ut?"

"Han hade bruna ögon, jag tror brunt hår, han hade luva på sig, så jag såg inte riktigt. Jättegullig faktiskt!"

" Åååh, gulligt! Vad hette han då?"

"Det glömde jag fråga.. Han frågade vad jag hette, men jag tänkte inte på att fråga tyvärr"

"Nääe, va synd! Men om han bor här lär du se honom igen!"

"Kanske det" log jag.

"Jag tror det! vill du se på film förresten? Tänkte just sätta på någon."

"Visst, vilken?" frågade jag. Detta gick ju bra, hon var lätt att prata med.

"Vad sägs om New Moon?"

"Suure, jag ÄLSKAR Twilight!!"

"Jag med! Fast jag är den enda här i huset som gör det... Vi kanske kan ha maraton någon dag  om du vill? hahaha"

"Visst! Det låter jättekul!!"

Vi gick ner och poppade popcorn, sen satte vi på filmen. Lika grym som vanligt var den. Efter filmen satt vi och pratade. Det bara blev så. Jag var så förvånad över hur lätt det var att prata med Katy. Inga problem alls.

"Neeej, den snyggaste i Twilight är ju klaaart Edward!!" sa Katy. Vi diskuterade snygga killar bland kändisar.

"Men neeej! hur kan du tycka det? JACOB ÄR JU SÅÅ SNYGG!" sa jag. ¨

"Han är snygg men Edward har liksom det. Han är speciell." sa hon och det såg ut som om hon drömde.

"Hahahah, det låter som om du är kär i honom...?"

"Jag är fan det hahah!"

Vi skrattade och fortsatte sedan med våran otroligt djupa diskussion.

Jag satt och slötittade på någon komedi på tv. Fan också!!! Varför var mamma tvungen att ringa och tvinga mig att komma hem och äta?! Jag hade ju JUST ätit. Men neeej, vi ska äta TILLSAMMANS! Fan, och Ryan hade såklart INGA PROBLEM med att vänta på att Nesta och lämna mobilen till henne. För självklart skulle hon ju komma tillbaks och leta efter den. Han tyckte väl att hon var söt antagligen. Fast vem tycker inte det... Tänkte jag. Nej, fokusera! var arg på Ryan. Han visade ju inte något intresse för henne ALLS!! Mina tankar gick i ett. Jag skulle tjatat på mamma och stannat kvar. VARFÖR stannade jag inte kvar?! Fast jag kommer säkert träffa henne igen. Och då ska INTE Ryan få förstöra. Fast iochförsig så verkade hon ju inte så intresserad av mig.. Jag får försöka ta reda på det på något sätt. Bara jag träffar henne igen!!! För det ska jag. Never Say Never...