Den kvällen hade jag svårt att somna. Jag låg och tänkte på dagen. Vad mycket som hade hänt. Katy och jag hade pratat och skrattar hela kvällen. Sedan skrämde vi Brad och Nelly när satt i soffan och kollade på TV. Dom blev SÅ rädda! Det kändes verkligen som om jag och Katy hade blivit väldigt bra vänner. På ändå så kort tid. Och den där killen! Undra vad han hette! Och hur kunde jag känna igen honom?! Mitt i mina tankar så kom jag på det, Lynnie! Jag hade glömt att logga in på datorn och min mobil låg fortfarande i min hoodie-ficka! Jag tassade tyst ner för trappan, ut i hallen, tog min mobil och tassade lika tyst upp igen. Fyra sms!

_________________________________________________

Jag knappade direkt in ett förlåt sms.

Sedan stängde jag av mobilen, la mig tillrätta och försökte somna. Efter ett tag lyckades jag.

Dagen därpå vaknade jag sent. Vid halv tolv. Jag släpade mig upp, nerför trappan och in i köket. Där stod Anne och lagade lunch.

"Godmorgon sömntuta! Sovit gott?" sa hon och log.

"Jadå. Fast jag somnade rätt sent.."

"Jaha. Men det finns frukost i kylen. Eller du kanske vill äta köttfärssås och spaghetti med mig och Roger? Vi tänkte gå en promenad sen också, du kanske vill följa med?"

"Tack, men jag tror att jag stannar hemma. Fast lite lunch kan jag äta med er!" Jag log. Så snäll hon var, min moster.

"Så bra! Maten är klar om ungefär tio minuter. Jag tänkte att vi kunde äta ute på verandan i det fina vädret!"

"Då springer jag upp och byter om och så!" sa jag, log, och sprang sedan upp och bytte om till jeansshorts, ett randigt linne och flätade håret i en slarvig sidofläta. Precis när jag skulle gå ner igen möttes jag av Katy som precis kom in i rummet.

"Vart ska du?" sa hon och log.

"Ska äta lunch med Anne och Roger. Jag vaknade precis..."

"Sömntuta!! Jag har varit vaken i typ 2 timmar.." sa hon och flinade. Jag skrattade.

"Jag somnade jättesent.."

"Haha! Man blir pigg av att skrämma folk!" hon flinade. "Men har du lust att ta en fika sen när du har ätit?"

"Ja, man blir väl det!" sa jag och skrattade "Visst, men jag tror att maten är klar nu typ, men jag kommer upp när  jag är klar."

"Great!"

Jag gick nerför trappan och in i köket igen.

"Perfect timing! Kan du hjälpa mig med att ta up tallrikarna som står på bordet där?" frågade Anne och pekade på en trave tallrikar på bordet. Jag tog dom, gick ut och dukade.

Efter maten gick jag upp till Katy.

"Ska vi gå?"

"Japp!" sa hon och fljde mig ut ur rummet. Jag tog på mig min hoodie och mina converse, och hon sin jacka och sina converse. Sedan gick vi samma väg som jag hade gått föregående dag. Vi pratade hela vägen fram till ett litet Café som inte låg så långt ifrån stället där jag krockat med killen dagen innan. Precis när vi skulle gå in hörde jag någon ropa mitt namn. Jag vände mig om. En bit bort stod Ryan och vinkade. Med honom var "Krockkillen" och dom andra som hade varit med honom igår. Jag vinkade förvirrat tillbaka. Varför hade Ryan ropat på mig...? Dom gick fram till oss.

"Heej!" sa Ryan.

"Ehm.. Hejhej.."

"Du kommer väl ihåg oss?" frågade "Krockkillen" Jag kollade på honom och möttes av hans ögon. Jag kollade direkt bort. Det var pinsamt nog att stå här och prata när jag ramlat framför hans fötter dagen innan, om jag skulle stå och stirra in i hans ögon så skulle det bli ännu pinsammare.

Jag kom på att det kanske inte skulle sitta fel att hälsa, dock.

" Jaa, klart jag gör" sa jag och log. "Krockkillen" sken upp.

"Ska ni käka eller?" sa han och nickade mot Caféet.

"Mm.. Ni då?"

"Nae, vi har varit och ätit pizza, så vi tänkte dra hem." svarade han. Jag började skruva på mig.

"Okej.. Men vi ska väl gå och äta..." sa jag och kollade på Katy som för övrigt stod och flinade drömmande och följde "Krockkillen" med blicken. Jag knuffade henne i sidan lite diskret och hon vaknade till. Hon harklade sig.

"Ja, vi måste nog gå." sa hon.

"Okej, men vi ses! Ni kanske har lust att ses någon dag?" frågade Ryan.

"Kanske det.." svarade jag. Han tog fram sin mobil.

"Kan jag få ditt nummer?" Jag nickade och rabblade upp mitt mobilnummer.

"Juste, vad heter ni andra?" frågade jag och log.

"Justin" Svarade "Krockkillen" och flinade. Det la jag på hjärnan direkt. Justin.

"Jag heter Chaz" sa en av dom andra.

"Och jag Nolan." sa den sista.

"Okeej, jag heter Nesta, och detta är Katy.

"Trevligt att råkas" Flinade Chaz och kollade på Katy.

"Mm.. Hejdå!"

"Hejdå, vi hörs!" svarade Ryan.

Jag och Katy gick in på Caféet som planerat. Hon frågade hur jag kände Ryan men jag liksom viftade bort det. Orkade inte börja den diskussionen. Direkt när vi hade beställt och satt oss ner kollade Katy på mig med konstig blick.

"Såååå...?" sa hon förväntansfullt.

"Såååå...?" svarade jag frågande.

"Men gud! Gillar du Justin Bieber eller?"

"Ehm.. va? Varför undrar du det?" sa jag och flinade.

"H A H A! Roligt! Gillar du honom?"

"Det är han som sjunger den där baby baby baby ooh låten va..?" Utan att vänta på svar fortsatte jag. "Asså jag har typ bara hört den låten med honom. Han är väl helt ok. Kanske ingen favorit men.. Min bästis lyssnar mycket på den låten. Hon ääälskar den!" sa jag och skrattade."Vadå då?"

"Asså sluta skoja med mig!!" sa hon. Jag kollade oförstående på henne. Efter ett tag verkade hon ha fattat att jag inte hade en aning om vad hon snackade om, för hon kollade på mig med förvånad blick, skakade bekymrat på huvudet och sa:

"Du vet att det var Justin Bieber som stod där ute?" sa hon.

"Va?!" Justin Bieber var ju världskänd!! Inte var det väl killen jag krockat med en "Tonårsdröm" ?!

"Visste du inte det?! Goosh, Nesta! Han är ju härifrån?" sa Katy och flinade stolt.

"Katy...?"

"Mm..?"

"Det var killen jag krockade med.." sa jag skyldigt. Hon spärrade upp ögonen och öppnade munnen som i chock.

"Skojar du med mig?!" Var den gulliga killen du krockade med världens finaste, gulligaste och snyggaste kille JUSTIN BIEBER?!" sa hon.

"Hysch!" väste jag och flinade. "Och jaa, det var han!"

"OMB!!!"

"Omb...?"

"OH MY BIEBER!" sa hon och kollade med en blick som liksom sa 'Det vet väl alla eller?' Jag började gapflabba.

"Det var det roligaste!!!" fick jag fram mellan skrattanfallen. Hon blängde på mig men brast sedan ut i skratt hon med. Mitt i skrattkalaset plingade det till i min mobil. Jag tänkte att det var från Lynnie och fick en liten klump i magen. Hon var väl inte arg? Eller..? Men det var inte Lynnies nummer som stod på displayen, utan ett okänt nummer.

Jag visade det för Katy och hon sken upp som en sol. Svaret var självklart, jag behövde inte ens fråga henne, det räckte med att se hennes min. Jag flinade och knappade in ett svar.

Jag fick direkt ett svar.

Jag sparade Ryan som kontakt och la ner mobilen i fickan igen.

"Gud va roligt!" sa Katy. Hon var överlycklig. Jag skrattade och sa:

"Du gillar Justin Bieber va?"

"Jaa, som artist! Så du behöver inte oroa dig, du har honom för dig själv!" sa hon och flinade finurligt.

"H A H A! Och du behöver inte heller oroa dig, jag ska inte ta Chaz ifrån dig!" sa jag, flinade och gjorde pussljud med munnen. Hon började skratta och började också göra pussljud.

"Du och Justiiin!! Aaawww puss puss!

"Men haha!"

"Nej, men allvarligt, såg du inte hur han kollade på dig?" sa hon och log busigt.

"Det gjorde han inte!!" sa jag och låtsades vara sur.

Men innerst inne jublade jag av hennes ord.