Förlåt!!!!!<3 igen....
HEEEJ! :D jag är tillbaks;) men jag tror att jag ska lägga ner denna bloggen, jag kanske börjar med en annan, jag tycker liksom att det har gått lite för fort... det är absolut inte säkert, jag kanske fortsätter här, men om inte så länkar jag till nästa!! ;) eller förresten, tycker ni att jag ska börja på en ny häär kanske? :D så slipper jag ta bort bloggen och såå... ;) LET ME KNOW!!!!! kommentera alltså hur ni tycker jag ska göra! :D och tack för att ni fortsätter kika in här! :)
puss & kram <3
SÖÖÖÖT!!!
Förlåt!!!!!<3
Tycker att dessa bilder är så otroligt söta, så jag var bara tvungen att lägga upp dom!!<3
Eftersom att jag åker bort på lördag så tänkte jag att när jag ändå är borta så tar jag en liten paus. Jag har liksom inte någon inspiration och känner inte riktigt att det flyter på om ni fattar?;) Men det kanske kommer ett kapitel någon gång i nästa vecka om jag har kommit på lite mer, jag menar, jag vill hellre vänta lite och skriva bra kapitel, än att skriva inte så bra kapitel ofta, det blir inte så roligt då...
TACK för alla fina kommentarer och för att ni läser min novell:D hoppas ni fortsätter då jag skriver igen - det kommer inte att dröja länge - promise!;) Och ni får gärna ge mig tips på vad jag han förbättra - MER än gärna!! Det är bara bra om ni ger mig kritik så att novellen blir bättre , så tveka inte, ge mig kritik bara!!;)
Puss & Kram
Och vem vet, jag kanske ändrar mig snart, så fortsätt hålla utkik!! :D det kommer inte att bli en lång paus, utan jag passar på när jag är borta, så det blir i typ en vecka, lite till! :D vill verkligen inte att ni ska sluta läsa!
love u guys:)<3
You've got that smile - Kapitel 5
Justin som badar<3
"Du gillar Justin Bieber va?"
"Jaa, som artist! Så du behöver inte oroa dig, du har honom för dig själv!" sa hon och flinade finurligt.
"H A H A! Och du behöver inte heller oroa dig, jag ska inte ta Chaz ifrån dig!" sa jag, flinade och gjorde pussljud med munnen. Hon började skratta och började också göra pussljud.
"Du och Justiiin!! Aaawww puss puss!
"Men haha!"
"Nej, men allvarligt, såg du inte hur han kollade på dig?" sa hon och log busigt.
"Det gjorde han inte!!" sa jag och låtsades vara sur.
Men innerst inne jublade jag av hennes ord.
_________________________________________________________________________________________
Dagen gick. Efter att jag och Katy hade ätit klart på det lilla Caféet gick vi en promenad och bestämde oss för att gå på bio när vi ändå var ute. Vi såg en actionkomedi. Den var rätt så bra faktisk. I alla fall början. Resten av filmen kunde jag inte riktigt fokusera. Mina tankar gled gång på gång iväg och upprepade Katys ord. Allvarligt, såg du inte hur han kollade på dig? Hade han verkligen kollat på mig något speciellt? Eller var det bara som Katy sa? Jag menar, varför skulle han kolla på mig? Jag väcktes ur mina tankar av att publiken reste sig upp. Alla utom Katy som satt och kvar och hade blicken riktad mot den stora bioskärmen, där eftertexterna rullade för fullt. Hon verkade gilla filmen väldigt om hon satt kvar och kollade. Det var nog bäst att inte nämna att jag suttit och tänkt på annat nästan hela filmen.
När vi kom hem gick vi och borstade tänderna. När vi stod där och precis skulle börja borsta spredde sig helt plötsligt ett stort leende på Katys läppar. Hon kollade drömmande ut i luften och verkade glömma av tandborstningen helt.
“Står du och drömmer eller?” sa jag och knäppte med fingrarna framför hennes ansikte. Hon hoppade till lite lätt och kollade sedan lite surt på mig. Som om jag hade väckt henne ur någon kärleksdröm eller något.
“Eller...?” frågade jag, då hon inte hade svarat på min fråga, utan bara börjat borsta utan vidare. Hon kollade frågande på mig och sa:
“Vadå?”
“Jag sa, står du och drömmer eller?” frågade jag igen och flinade ett stort, löddrigt flin. Hon skrattade till och spottade innan hon svarade.
“Det du, du kanske får veta någon gång.” Hon sköljde av tandborsten och munnen och gick sedan ut ifrån badrummet. I dörröppningen vände hon sig om och log finurligt.
“Eller inte...” sa hon, vände sig om igen och gick vidare till vårt rum.
När jag, några minuter senare, också smög tillbaka till rummet låg redan Katy och sov. Jag ville inte väcka henne, så jag lade försiktigt ner min necessär på nattygsbordet, och gled sedan snabbt ner under täcket i gästsängen som hade placerats i Katys rum för mitt besök. Jag, somnade dock inte lika fort som Katy som låg och snusade och mumlade i sängen på andra sidan av rummet. Jag låg och tänkte på morgondagen när vi skulle träffa Justin, Ryan och dom andra. Men mina tankar gled tänkte återigen tillbaka och jag tänkte på Katys ord om att Justin hade kollat extra på mig. Jag kunde inte hjälpa det. Tankarna ville dit. Jag hade en tendens att överanalysera olika konversationer och händelser och detta var inget undantag. Efter ett tag kikade jag över axeln på klockan på väggen. 01:15. Dags att sova kanske. Jag låg och tänkte på Justin ett tag. På hans hasselbruna ögon och hans bruna hår. Det var liksom något speciellt med honom. Något jag inte kunde sätta fingret på. Men vem vet, jag kanske kan klura ut det imorgon, när vi ses, tänkte jag. Sedan somnade jag.
Vi gick längs gatan. Jag och Katy. Det var mörkt ute och jag hörde vinden susa i träden. Jag rös och drog min stickade kofta tätare om mig.
“Är vi hemma snart?” frågade jag. Katy kollade på mig. Men det var som om hon inte var där. Liksom inte närvarande. Hennes ögon lyste i månskenet. Men dom lyste i svart. Inte i blått som dom brukade. Hon svarade inte utan vände bort blicken. Efter ett tag hörde jag tunga fotsteg en bit bakom oss. Mitt hjärta började slå fortare och jag snabbade på mina steg. Men Katy hamnade efter. Hon fortsatte gå i samma takt, om inte långsammare. Jag väntade in henne. Utan att kolla bak. Jag vågade helt enkelt inte. Jag hörde att fotstegen närmade oss och jag försökte dra i Katy som kvickt ryckte bort min hand och stirrade på mig med hennes kolsvarta ögon.
“Katy, kom!” väste jag. Ett skrik hördes i fjärran. Jag kände andetag i nacken och tog mod till mig och vände mig om och möttes av en varelse som stod mitt framför näsan på mig. Varelsen sträckte fram händerna mot mig. Jag skrek och försökte backa. Men efter ett par meter tog det stopp och jag hörde någon viska i mitt öra:
“Det är din tur nu..” Det var Katys röst. Varelsen, som nu än en gång stod mitt framför mig tog tag runt min hals medans Katy höll fast mig bakifrån. Det hördes ett skratt. Ungefär som det i Thriller med Michael Jackson. Det dog långsamt ut och det blev svart för mina ögon.
Jag vaknade med ett ryck. Jag var genomsvett och skakade. Så lättad över att det bara vart en dröm.
“Så bra, jag skulle precis väcka dig!” hördes en glad röst bakom mig. Jag hoppade till och vände mig om. Där stod Katy och torkade sitt blöta hår.
“Men, varför ser du så rädd ut?” sa hon förvånat och tog ett steg närmre. “Du är väl inte sjuk?”
“Va? Nejdå, jag drömde en mardröm bara..” klämde jag fram. Hennes ögon lyste nu blått, precis som vanligt. Jag tog händerna för ansiktet.
"Jaa, som artist! Så du behöver inte oroa dig, du har honom för dig själv!" sa hon och flinade finurligt.
"H A H A! Och du behöver inte heller oroa dig, jag ska inte ta Chaz ifrån dig!" sa jag, flinade och gjorde pussljud med munnen. Hon började skratta och började också göra pussljud.
"Du och Justiiin!! Aaawww puss puss!
"Men haha!"
"Nej, men allvarligt, såg du inte hur han kollade på dig?" sa hon och log busigt.
"Det gjorde han inte!!" sa jag och låtsades vara sur.
Men innerst inne jublade jag av hennes ord.
_________________________________________________________________________________________
Dagen gick. Efter att jag och Katy hade ätit klart på det lilla Caféet gick vi en promenad och bestämde oss för att gå på bio när vi ändå var ute. Vi såg en actionkomedi. Den var rätt så bra faktisk. I alla fall början. Resten av filmen kunde jag inte riktigt fokusera. Mina tankar gled gång på gång iväg och upprepade Katys ord. Allvarligt, såg du inte hur han kollade på dig? Hade han verkligen kollat på mig något speciellt? Eller var det bara som Katy sa? Jag menar, varför skulle han kolla på mig? Jag väcktes ur mina tankar av att publiken reste sig upp. Alla utom Katy som satt och kvar och hade blicken riktad mot den stora bioskärmen, där eftertexterna rullade för fullt. Hon verkade gilla filmen väldigt om hon satt kvar och kollade. Det var nog bäst att inte nämna att jag suttit och tänkt på annat nästan hela filmen.
När vi kom hem gick vi och borstade tänderna. När vi stod där och precis skulle börja borsta spredde sig helt plötsligt ett stort leende på Katys läppar. Hon kollade drömmande ut i luften och verkade glömma av tandborstningen helt.
“Står du och drömmer eller?” sa jag och knäppte med fingrarna framför hennes ansikte. Hon hoppade till lite lätt och kollade sedan lite surt på mig. Som om jag hade väckt henne ur någon kärleksdröm eller något.
“Eller...?” frågade jag, då hon inte hade svarat på min fråga, utan bara börjat borsta utan vidare. Hon kollade frågande på mig och sa:
“Vadå?”
“Jag sa, står du och drömmer eller?” frågade jag igen och flinade ett stort, löddrigt flin. Hon skrattade till och spottade innan hon svarade.
“Det du, du kanske får veta någon gång.” Hon sköljde av tandborsten och munnen och gick sedan ut ifrån badrummet. I dörröppningen vände hon sig om och log finurligt.
“Eller inte...” sa hon, vände sig om igen och gick vidare till vårt rum.
När jag, några minuter senare, också smög tillbaka till rummet låg redan Katy och sov. Jag ville inte väcka henne, så jag lade försiktigt ner min necessär på nattygsbordet, och gled sedan snabbt ner under täcket i gästsängen som hade placerats i Katys rum för mitt besök. Jag, somnade dock inte lika fort som Katy som låg och snusade och mumlade i sängen på andra sidan av rummet. Jag låg och tänkte på morgondagen när vi skulle träffa Justin, Ryan och dom andra. Men mina tankar gled tänkte återigen tillbaka och jag tänkte på Katys ord om att Justin hade kollat extra på mig. Jag kunde inte hjälpa det. Tankarna ville dit. Jag hade en tendens att överanalysera olika konversationer och händelser och detta var inget undantag. Efter ett tag kikade jag över axeln på klockan på väggen. 01:15. Dags att sova kanske. Jag låg och tänkte på Justin ett tag. På hans hasselbruna ögon och hans bruna hår. Det var liksom något speciellt med honom. Något jag inte kunde sätta fingret på. Men vem vet, jag kanske kan klura ut det imorgon, när vi ses, tänkte jag. Sedan somnade jag.
Vi gick längs gatan. Jag och Katy. Det var mörkt ute och jag hörde vinden susa i träden. Jag rös och drog min stickade kofta tätare om mig.
“Är vi hemma snart?” frågade jag. Katy kollade på mig. Men det var som om hon inte var där. Liksom inte närvarande. Hennes ögon lyste i månskenet. Men dom lyste i svart. Inte i blått som dom brukade. Hon svarade inte utan vände bort blicken. Efter ett tag hörde jag tunga fotsteg en bit bakom oss. Mitt hjärta började slå fortare och jag snabbade på mina steg. Men Katy hamnade efter. Hon fortsatte gå i samma takt, om inte långsammare. Jag väntade in henne. Utan att kolla bak. Jag vågade helt enkelt inte. Jag hörde att fotstegen närmade oss och jag försökte dra i Katy som kvickt ryckte bort min hand och stirrade på mig med hennes kolsvarta ögon.
“Katy, kom!” väste jag. Ett skrik hördes i fjärran. Jag kände andetag i nacken och tog mod till mig och vände mig om och möttes av en varelse som stod mitt framför näsan på mig. Varelsen sträckte fram händerna mot mig. Jag skrek och försökte backa. Men efter ett par meter tog det stopp och jag hörde någon viska i mitt öra:
“Det är din tur nu..” Det var Katys röst. Varelsen, som nu än en gång stod mitt framför mig tog tag runt min hals medans Katy höll fast mig bakifrån. Det hördes ett skratt. Ungefär som det i Thriller med Michael Jackson. Det dog långsamt ut och det blev svart för mina ögon.
Jag vaknade med ett ryck. Jag var genomsvett och skakade. Så lättad över att det bara vart en dröm.
“Så bra, jag skulle precis väcka dig!” hördes en glad röst bakom mig. Jag hoppade till och vände mig om. Där stod Katy och torkade sitt blöta hår.
“Men, varför ser du så rädd ut?” sa hon förvånat och tog ett steg närmre. “Du är väl inte sjuk?”
“Va? Nejdå, jag drömde en mardröm bara..” klämde jag fram. Hennes ögon lyste nu blått, precis som vanligt. Jag tog händerna för ansiktet.
“Det var bara en mardröm, Nesta. Bara en mardröm.” upprepade jag tyst för mig själv.
“Vad sa du?” sa Katy. Jag reste mig upp.
“Nae inget, jag går och duschar.” sa jag, och gick ut till badrummet. Det var imma på speglarna, antagligen efter att Katy hade duschat. Jag öppnade ett skåp där Anne hade visat mig att handdukarna fanns, tog ut en och hängde den på en krog. Sedan tog jag av mig min pyjamas och steg in i duschen. Jag vred ner temperaturen på kranen och lät det kalla vattnet rinna nerför min kropp. Jag var fortfarande lite skakad efter min dröm och behövde svalkas av ordentligt. Drömmen.. Det var en dröm som jag drömt många gånger förut, med en skillnad. Istället för Katy hade det varit Lynnie som varit med mig i drömmen. Det brukade alltid hjälpa med en kall dusch efter. Likaså denna gången. När jag hade gått ut ur duschen, virat handduken om mig och tagit en till handuk och virat runt mitt långa hår kändes det nästan som vanligt. När jag kom tillbaka till rummet satt Katy och läste en bok. Hon lyfte blick och log mot mig.
“Känns det bättre nu?”
“Japp, mycket bättre!” svarade jag och log tillbaka. “Vad läser du?”
“Twilight såklart! Vad annars?” sa hon, log och blinkade åt mig. Jag skrattade.
“Ja, vad annars?” sa jag och flinade. Katy satte ett bokmärke på den sidan hon var, stängde boken med en dov smäll och reste sig upp.
“Ska vi gå ner och äta frukost?” frågade hon. Jag kollade på klockan som visade 10.39. Jag nickade.
“Ska bara byta om.” sa jag. “Du kan gå ner sålänge om du vill.”
“Okej” svarade Katy och gick ner. Jag satte på mig rena underkläder, jeansshorts och en vit, pösig T-shirt med Guns N’ Roses - tryck på. Precis när jag skulle lämna rummet och gå ner kom jag på att jag skulle ju smsa Ryan när vi hade vaknat. Jag tog upp mobilen från min handväska som låg på golvet. Där hade jag slängt mobilen igår. Sedan knappade jag snabbt in ett sms.
Goodmorning! ;)
Vi är vakna nu, vad sägs om att ses om typ 45 minuter?
Nesta
Jag la ner mobilen i fickan på shortsen och trippade glatt nerför trappan och ut i köket. All rädsla från drömmen var som bortblåst. Jag och Katy bestämde oss för att äta ute på verandan, då det var fint väder. När vi hade fixat frukosten och dukat ut plingade det till i min mobil och jag fiskade snabbt upp den ur fickan.
Jag var i duschen så jag hörde inte att du smsade, men det låter bra!;) Jag smsar dom andra och säger till när jag vet vart vi ska ses.
Ryan
Gör så!
Nesta
Svarade jag snabbt och började sedan äta med Katy. Efter frukosten gick vi upp och borstade tänderna. Jag borstade igenom mitt hår, som nu hade blivit lockigt. Det brukade bli det om det fick självtorka efter en dusch. Ryan hade tidigare smsat och sagt att vi skulle ses utanför Caféet där jag och Katy hade fikat dagen innan.
Påväg till våran lilla mötesplats frågade jag Katy om hon gillade Chaz.
“Asså.. Jag vet inte riktigt... Han är snäll och så. Vi gick i samma klass när vi var små. Vi var bra kompisar.” Jag blev förvånad. Hade dom gått i samma klass? Det märktes då inte igår..
“Jag vet, det märktes inte igår, men vi brukar inte direkt prata om det..” sa hon, som om hon hade läst mina tankar.
“Okej..” svarade jag försiktigt. Jag ville inte fråga mer, hon verkade lite besvärad. Jag bestämde mig för att vänta med att fråga igen. När vi kom fram till Caféet stod killarna redan och väntade, fast vi var lite tidiga.
“Tjenare!” sa Ryan och log.
“Hejj!” svarade Katy.
“Vart är Nolan?” frågade jag när jag upptäckt att han fattades.
“Han var tvungen att följa med sin morsa till deras kusiner.” svarade Chaz.
“Okej” sa jag och skruvade lite på mig. Detta var lite pinsamt.
“SÅ, vad vill ni göra?” frågade Justin och log mot mig. Jag log tillbaka och svarade sedan:
“Jag vet inte riktigt, vad tycker ni?” jag kollade på dom andra.
“Hmm... Vi kan åka och bada?” sa Ryan och sken upp som om han hade kommit på världens bästa idé. Fast det kanske den var med, världens bästa, för det var väldigt varmt ute.
“Visst!” svarade vi andra.
“Okej, men om vi tar bilen så går det fortare, vi kan gå och hämta den och så åker vi och hämtar era badkläder? Våra ligger i bilen nämligen.” sa Justin och kollade på mig och Katy.
“Så kan vi göra, ja!” svarade jag och Katy nickade instämmande.
“Vad sa du?” sa Katy. Jag reste mig upp.
“Nae inget, jag går och duschar.” sa jag, och gick ut till badrummet. Det var imma på speglarna, antagligen efter att Katy hade duschat. Jag öppnade ett skåp där Anne hade visat mig att handdukarna fanns, tog ut en och hängde den på en krog. Sedan tog jag av mig min pyjamas och steg in i duschen. Jag vred ner temperaturen på kranen och lät det kalla vattnet rinna nerför min kropp. Jag var fortfarande lite skakad efter min dröm och behövde svalkas av ordentligt. Drömmen.. Det var en dröm som jag drömt många gånger förut, med en skillnad. Istället för Katy hade det varit Lynnie som varit med mig i drömmen. Det brukade alltid hjälpa med en kall dusch efter. Likaså denna gången. När jag hade gått ut ur duschen, virat handduken om mig och tagit en till handuk och virat runt mitt långa hår kändes det nästan som vanligt. När jag kom tillbaka till rummet satt Katy och läste en bok. Hon lyfte blick och log mot mig.
“Känns det bättre nu?”
“Japp, mycket bättre!” svarade jag och log tillbaka. “Vad läser du?”
“Twilight såklart! Vad annars?” sa hon, log och blinkade åt mig. Jag skrattade.
“Ja, vad annars?” sa jag och flinade. Katy satte ett bokmärke på den sidan hon var, stängde boken med en dov smäll och reste sig upp.
“Ska vi gå ner och äta frukost?” frågade hon. Jag kollade på klockan som visade 10.39. Jag nickade.
“Ska bara byta om.” sa jag. “Du kan gå ner sålänge om du vill.”
“Okej” svarade Katy och gick ner. Jag satte på mig rena underkläder, jeansshorts och en vit, pösig T-shirt med Guns N’ Roses - tryck på. Precis när jag skulle lämna rummet och gå ner kom jag på att jag skulle ju smsa Ryan när vi hade vaknat. Jag tog upp mobilen från min handväska som låg på golvet. Där hade jag slängt mobilen igår. Sedan knappade jag snabbt in ett sms.
Goodmorning! ;)
Vi är vakna nu, vad sägs om att ses om typ 45 minuter?
Nesta
Jag la ner mobilen i fickan på shortsen och trippade glatt nerför trappan och ut i köket. All rädsla från drömmen var som bortblåst. Jag och Katy bestämde oss för att äta ute på verandan, då det var fint väder. När vi hade fixat frukosten och dukat ut plingade det till i min mobil och jag fiskade snabbt upp den ur fickan.
Jag var i duschen så jag hörde inte att du smsade, men det låter bra!;) Jag smsar dom andra och säger till när jag vet vart vi ska ses.
Ryan
Gör så!
Nesta
Svarade jag snabbt och började sedan äta med Katy. Efter frukosten gick vi upp och borstade tänderna. Jag borstade igenom mitt hår, som nu hade blivit lockigt. Det brukade bli det om det fick självtorka efter en dusch. Ryan hade tidigare smsat och sagt att vi skulle ses utanför Caféet där jag och Katy hade fikat dagen innan.
Påväg till våran lilla mötesplats frågade jag Katy om hon gillade Chaz.
“Asså.. Jag vet inte riktigt... Han är snäll och så. Vi gick i samma klass när vi var små. Vi var bra kompisar.” Jag blev förvånad. Hade dom gått i samma klass? Det märktes då inte igår..
“Jag vet, det märktes inte igår, men vi brukar inte direkt prata om det..” sa hon, som om hon hade läst mina tankar.
“Okej..” svarade jag försiktigt. Jag ville inte fråga mer, hon verkade lite besvärad. Jag bestämde mig för att vänta med att fråga igen. När vi kom fram till Caféet stod killarna redan och väntade, fast vi var lite tidiga.
“Tjenare!” sa Ryan och log.
“Hejj!” svarade Katy.
“Vart är Nolan?” frågade jag när jag upptäckt att han fattades.
“Han var tvungen att följa med sin morsa till deras kusiner.” svarade Chaz.
“Okej” sa jag och skruvade lite på mig. Detta var lite pinsamt.
“SÅ, vad vill ni göra?” frågade Justin och log mot mig. Jag log tillbaka och svarade sedan:
“Jag vet inte riktigt, vad tycker ni?” jag kollade på dom andra.
“Hmm... Vi kan åka och bada?” sa Ryan och sken upp som om han hade kommit på världens bästa idé. Fast det kanske den var med, världens bästa, för det var väldigt varmt ute.
“Visst!” svarade vi andra.
“Okej, men om vi tar bilen så går det fortare, vi kan gå och hämta den och så åker vi och hämtar era badkläder? Våra ligger i bilen nämligen.” sa Justin och kollade på mig och Katy.
“Så kan vi göra, ja!” svarade jag och Katy nickade instämmande.
Vi började gå och efter bara ett par minuter stannade Justin och låste upp en stor Range Rover. Jag antog att det var hans, för han satte sig i förarsätet. Ryan hade tidigare skrikit “Shotgun!!” så han hoppade in där fram och vi andra i baksätet. Katy sa till Justin hur han skulle köra och snart var vi framme vid det stora, gula huset. Jag och Katy sprang fort in och satte på oss badkläder under våra kläder och sprang lika snabbt ut igen.
När vi hade bältat fast oss svängde Justin ut på vägen igen och satte på radion. Där spelades “Yeah!” med Usher och Justin höjde volymen. När vi hade åkt ett tag stannade vi vid en sjö. Vi hoppade alla ut och gick ner mot sjön. Hela bilresan hade varit väldigt avslappnad. Det kändes inte alls konstigt att umgås med killarna. Ungefär som med Katy - det verkade lätt att prata med dom. Killarna bytte om och sedan skrek Chaz:
“Försten i vinner!!” och alla sprang ut i vattnet. Justin kom sist, för han var inte riktigt klar när Chaz hade bjudit in till tävling. Jag flinade åt honom.
“Vad tycker ni? Ska han få något straff eller?” sa jag busigt och kollade dom andra som skrattade.
“Alla får skvätta vatten på dig, och du får inte kolla bort!” skrek Ryan och började skvätta massa vatten på Justin som förvånat stod och försökte undvika att få kallsup. Vi andra stämde in och tillslut stod alla och skvätte. När vi hade slutat skrattade vi alla. Inklusive Justin.
“Jag kommer sååå hämnas på er!” Skrek han. Jag fnös och började skvätta mer.
“Yeah right!” sa jag.
“Akta dig du!” skrek Justin tillbaka och började skvätta på mig. Jag sprang iväg men det gick inte så bra i vattnet. Det var lite högre än till midjan. Justin kom ikapp och slängde sig på mig. Vi båda hamnade under vattnet. Justin reste sig upp och började gapflabba.
“You don’t wanna mess with the master!” sa han och flinade. Jag skrattade och sa:
“Tro inte att du kommer undan med detta ostraffat”. Sedan gick vi tillbaka till dom andra. När vi hade badat ett tag gick vi upp och solade lite.
“Finns det inte någon affär här i närheten?” frågade jag. “Jag är jättehungrig!”
“Jo, det finns en inte så långt bort” svarade Justin. “Ska vi gå och handla?”
“Jaaa!” svarade jag och log. “Ska ni andra med eller?” Dom mumlade något som liknade nej till svar, så jag och Justin reste oss upp och började gå mot affären.
“Dom är rätt lata av sig” sa Justin och skrattade. “Iallafall Ryan och Chaz”
Jag skrattade till svar och nickade. Inne i affären handlade vi vattenmelon, baguette, frukt och annat. Under tiden gick vi och pratade lite. Han frågade vart jag var ifrån och så. Sen frågade han om mitt nummer. Jag gav det och fick hans nummer.
Tillbaka vid sjön satte vi oss och åt med dom andra. Resten av dagen tillbringades också vid sjön och vi hade så roligt! Vi skrattade hela dagen och skvätte mera vatten. Inte förrens rätt sent på kvällen tog vi bilen tillbaka. Dom släppte av oss utanför huset och vi bestämde att vi skulle ses redan dagen därpå igen. Senare, när jag låg i sängen och tänkte på dagen fick jag ett sms.
Hade jätteroligt idag med er! :)
Ses imon
Justin
Jag log och svarade:
Jag med! Jätteroligt verkligen!
Ses imon, godnatt:)
Nesta
Det plingade till i mobilen igen nästan direkt efter.
Godnatt:) Sov gott<3
Justin
“Försten i vinner!!” och alla sprang ut i vattnet. Justin kom sist, för han var inte riktigt klar när Chaz hade bjudit in till tävling. Jag flinade åt honom.
“Vad tycker ni? Ska han få något straff eller?” sa jag busigt och kollade dom andra som skrattade.
“Alla får skvätta vatten på dig, och du får inte kolla bort!” skrek Ryan och började skvätta massa vatten på Justin som förvånat stod och försökte undvika att få kallsup. Vi andra stämde in och tillslut stod alla och skvätte. När vi hade slutat skrattade vi alla. Inklusive Justin.
“Jag kommer sååå hämnas på er!” Skrek han. Jag fnös och började skvätta mer.
“Yeah right!” sa jag.
“Akta dig du!” skrek Justin tillbaka och började skvätta på mig. Jag sprang iväg men det gick inte så bra i vattnet. Det var lite högre än till midjan. Justin kom ikapp och slängde sig på mig. Vi båda hamnade under vattnet. Justin reste sig upp och började gapflabba.
“You don’t wanna mess with the master!” sa han och flinade. Jag skrattade och sa:
“Tro inte att du kommer undan med detta ostraffat”. Sedan gick vi tillbaka till dom andra. När vi hade badat ett tag gick vi upp och solade lite.
“Finns det inte någon affär här i närheten?” frågade jag. “Jag är jättehungrig!”
“Jo, det finns en inte så långt bort” svarade Justin. “Ska vi gå och handla?”
“Jaaa!” svarade jag och log. “Ska ni andra med eller?” Dom mumlade något som liknade nej till svar, så jag och Justin reste oss upp och började gå mot affären.
“Dom är rätt lata av sig” sa Justin och skrattade. “Iallafall Ryan och Chaz”
Jag skrattade till svar och nickade. Inne i affären handlade vi vattenmelon, baguette, frukt och annat. Under tiden gick vi och pratade lite. Han frågade vart jag var ifrån och så. Sen frågade han om mitt nummer. Jag gav det och fick hans nummer.
Tillbaka vid sjön satte vi oss och åt med dom andra. Resten av dagen tillbringades också vid sjön och vi hade så roligt! Vi skrattade hela dagen och skvätte mera vatten. Inte förrens rätt sent på kvällen tog vi bilen tillbaka. Dom släppte av oss utanför huset och vi bestämde att vi skulle ses redan dagen därpå igen. Senare, när jag låg i sängen och tänkte på dagen fick jag ett sms.
Hade jätteroligt idag med er! :)
Ses imon
Justin
Jag log och svarade:
Jag med! Jätteroligt verkligen!
Ses imon, godnatt:)
Nesta
Det plingade till i mobilen igen nästan direkt efter.
Godnatt:) Sov gott<3
Justin
_________________________________________________________________________________________
Oj, det blev rätt långt hehe!!;) ajaa, hoppas inte det skadar?;) jag kommer antagligen inte kunna skriva så mycket under nästa vecka, ska bort nämligen, men skriver nog ett till innan jag åker, om jag hinner:)
Hoppas ni gillar det och glöm inte att kommentera;)
PUSS OCH KRAM :D <3
Var bara tvungen att lägga ut!! SÅ GULLIG !!hahaa:D<3
You've got that smile - Kapitel 4
Fast iochförsig så verkade hon ju inte så intresserad av mig.. Jag får försöka ta reda på det på något sätt. Bara jag träffar henne igen!!! För det ska jag. Never Say Never...
_____________________________________________________________________________________
Nestas perspektiv
Den kvällen hade jag svårt att somna. Jag låg och tänkte på dagen. Vad mycket som hade hänt. Katy och jag hade pratat och skrattar hela kvällen. Sedan skrämde vi Brad och Nelly när satt i soffan och kollade på TV. Dom blev SÅ rädda! Det kändes verkligen som om jag och Katy hade blivit väldigt bra vänner. På ändå så kort tid. Och den där killen! Undra vad han hette! Och hur kunde jag känna igen honom?! Mitt i mina tankar så kom jag på det, Lynnie! Jag hade glömt att logga in på datorn och min mobil låg fortfarande i min hoodie-ficka! Jag tassade tyst ner för trappan, ut i hallen, tog min mobil och tassade lika tyst upp igen. Fyra sms!
SuperBästaUnderbarasteNesta
Jag har ätit nu, loggade in på datan, men du var inte inloggad? :( LOGGA IN!! :D Hur går det med Katy????
KRAAAAMAAAAR LYYNNIE<3<3<3<3<3
_________________________________________________
VartÄrDuNesta?
Du svarar ju inte någonstans? O_o svaaaaaraaa!!!
KRAAAAAM LYNNIE<3<3<33<3
_________________________________________________________________
NEESTASVARADÅ!!!
hallluuu? vart är du?!:)
KRAAAAAAAAMAR LYNNIE<3<3
_________________________________________________________________
Okej, jag fattar, du är upptagen. Vi hörs imon ist, ska gå och sova nu, hejdå Nesta:)
Kram<3
___________________________________________________________________
Jag knappade direkt in ett förlåt sms.
Lyynnie!!!'
FÖRLÅT!! Min mobil låg i fickan på nedervåningen, glömde helt bort att logga in på datorn!! Jag och Katy kollade på film och pratade sen! FÖRLÅT! Vi hörs imon. Sov gott.
KRAMAR NESTA<3<3<3<3
Sedan stängde jag av mobilen, la mig tillrätta och försökte somna. Efter ett tag lyckades jag.
Dagen därpå vaknade jag sent. Vid halv tolv. Jag släpade mig upp, nerför trappan och in i köket. Där stod Anne och lagade lunch.
"Godmorgon sömntuta! Sovit gott?" sa hon och log.
"Jadå. Fast jag somnade rätt sent.."
"Jaha. Men det finns frukost i kylen. Eller du kanske vill äta köttfärssås och spaghetti med mig och Roger? Vi tänkte gå en promenad sen också, du kanske vill följa med?"
"Tack, men jag tror att jag stannar hemma. Fast lite lunch kan jag äta med er!" Jag log. Så snäll hon var, min moster.
"Så bra! Maten är klar om ungefär tio minuter. Jag tänkte att vi kunde äta ute på verandan i det fina vädret!"
"Då springer jag upp och byter om och så!" sa jag, log, och sprang sedan upp och bytte om till jeansshorts, ett randigt linne och flätade håret i en slarvig sidofläta. Precis när jag skulle gå ner igen möttes jag av Katy som precis kom in i rummet.
"Vart ska du?" sa hon och log.
"Ska äta lunch med Anne och Roger. Jag vaknade precis..."
"Sömntuta!! Jag har varit vaken i typ 2 timmar.." sa hon och flinade. Jag skrattade.
"Jag somnade jättesent.."
"Haha! Man blir pigg av att skrämma folk!" hon flinade. "Men har du lust att ta en fika sen när du har ätit?"
"Ja, man blir väl det!" sa jag och skrattade "Visst, men jag tror att maten är klar nu typ, men jag kommer upp när jag är klar."
"Great!"
Jag gick nerför trappan och in i köket igen.
"Perfect timing! Kan du hjälpa mig med att ta up tallrikarna som står på bordet där?" frågade Anne och pekade på en trave tallrikar på bordet. Jag tog dom, gick ut och dukade.
Efter maten gick jag upp till Katy.
"Ska vi gå?"
"Japp!" sa hon och fljde mig ut ur rummet. Jag tog på mig min hoodie och mina converse, och hon sin jacka och sina converse. Sedan gick vi samma väg som jag hade gått föregående dag. Vi pratade hela vägen fram till ett litet Café som inte låg så långt ifrån stället där jag krockat med killen dagen innan. Precis när vi skulle gå in hörde jag någon ropa mitt namn. Jag vände mig om. En bit bort stod Ryan och vinkade. Med honom var "Krockkillen" och dom andra som hade varit med honom igår. Jag vinkade förvirrat tillbaka. Varför hade Ryan ropat på mig...? Dom gick fram till oss.
"Heej!" sa Ryan.
"Ehm.. Hejhej.."
"Du kommer väl ihåg oss?" frågade "Krockkillen" Jag kollade på honom och möttes av hans ögon. Jag kollade direkt bort. Det var pinsamt nog att stå här och prata när jag ramlat framför hans fötter dagen innan, om jag skulle stå och stirra in i hans ögon så skulle det bli ännu pinsammare.
Jag kom på att det kanske inte skulle sitta fel att hälsa, dock.
" Jaa, klart jag gör" sa jag och log. "Krockkillen" sken upp.
"Ska ni käka eller?" sa han och nickade mot Caféet.
"Mm.. Ni då?"
"Nae, vi har varit och ätit pizza, så vi tänkte dra hem." svarade han. Jag började skruva på mig.
"Okej.. Men vi ska väl gå och äta..." sa jag och kollade på Katy som för övrigt stod och flinade drömmande och följde "Krockkillen" med blicken. Jag knuffade henne i sidan lite diskret och hon vaknade till. Hon harklade sig.
"Ja, vi måste nog gå." sa hon.
"Okej, men vi ses! Ni kanske har lust att ses någon dag?" frågade Ryan.
"Kanske det.." svarade jag. Han tog fram sin mobil.
"Kan jag få ditt nummer?" Jag nickade och rabblade upp mitt mobilnummer.
"Juste, vad heter ni andra?" frågade jag och log.
"Justin" Svarade "Krockkillen" och flinade. Det la jag på hjärnan direkt. Justin.
"Jag heter Chaz" sa en av dom andra.
"Och jag Nolan." sa den sista.
"Okeej, jag heter Nesta, och detta är Katy.
"Trevligt att råkas" Flinade Chaz och kollade på Katy.
"Mm.. Hejdå!"
"Hejdå, vi hörs!" svarade Ryan.
Jag och Katy gick in på Caféet som planerat. Hon frågade hur jag kände Ryan men jag liksom viftade bort det. Orkade inte börja den diskussionen. Direkt när vi hade beställt och satt oss ner kollade Katy på mig med konstig blick.
"Såååå...?" sa hon förväntansfullt.
"Såååå...?" svarade jag frågande.
"Men gud! Gillar du Justin Bieber eller?"
"Ehm.. va? Varför undrar du det?" sa jag och flinade.
"H A H A! Roligt! Gillar du honom?"
"Det är han som sjunger den där baby baby baby ooh låten va..?" Utan att vänta på svar fortsatte jag. "Asså jag har typ bara hört den låten med honom. Han är väl helt ok. Kanske ingen favorit men.. Min bästis lyssnar mycket på den låten. Hon ääälskar den!" sa jag och skrattade."Vadå då?"
"Asså sluta skoja med mig!!" sa hon. Jag kollade oförstående på henne. Efter ett tag verkade hon ha fattat att jag inte hade en aning om vad hon snackade om, för hon kollade på mig med förvånad blick, skakade bekymrat på huvudet och sa:
"Du vet att det var Justin Bieber som stod där ute?" sa hon.
"Va?!" Justin Bieber var ju världskänd!! Inte var det väl killen jag krockat med en "Tonårsdröm" ?!
"Visste du inte det?! Goosh, Nesta! Han är ju härifrån?" sa Katy och flinade stolt.
"Katy...?"
"Mm..?"
"Det var killen jag krockade med.." sa jag skyldigt. Hon spärrade upp ögonen och öppnade munnen som i chock.
"Skojar du med mig?!" Var den gulliga killen du krockade med världens finaste, gulligaste och snyggaste kille JUSTIN BIEBER?!" sa hon.
"Hysch!" väste jag och flinade. "Och jaa, det var han!"
"OMB!!!"
"Omb...?"
"OH MY BIEBER!" sa hon och kollade med en blick som liksom sa 'Det vet väl alla eller?' Jag började gapflabba.
"Det var det roligaste!!!" fick jag fram mellan skrattanfallen. Hon blängde på mig men brast sedan ut i skratt hon med. Mitt i skrattkalaset plingade det till i min mobil. Jag tänkte att det var från Lynnie och fick en liten klump i magen. Hon var väl inte arg? Eller..? Men det var inte Lynnies nummer som stod på displayen, utan ett okänt nummer.
Heej Nesta! Jag och dom andra tänkte ses imon, vill du och din kompis hänga på?
Ryan
Jag visade det för Katy och hon sken upp som en sol. Svaret var självklart, jag behövde inte ens fråga henne, det räckte med att se hennes min. Jag flinade och knappade in ett svar.
Hej Ryan! Jag och Katy vill gärna vara med imon. Vi kan smsa när vi har vaknat?
Nesta
Jag fick direkt ett svar.
Great!
Ryan
Jag sparade Ryan som kontakt och la ner mobilen i fickan igen.
"Gud va roligt!" sa Katy. Hon var överlycklig. Jag skrattade och sa:
"Du gillar Justin Bieber va?"
"Jaa, som artist! Så du behöver inte oroa dig, du har honom för dig själv!" sa hon och flinade finurligt.
"H A H A! Och du behöver inte heller oroa dig, jag ska inte ta Chaz ifrån dig!" sa jag, flinade och gjorde pussljud med munnen. Hon började skratta och började också göra pussljud.
"Du och Justiiin!! Aaawww puss puss!
"Men haha!"
"Nej, men allvarligt, såg du inte hur han kollade på dig?" sa hon och log busigt.
"Det gjorde han inte!!" sa jag och låtsades vara sur.
Men innerst inne jublade jag av hennes ord.
______________________________________________________________________________________
Hoppas ni gillar't !! ;) TACK FÖR ALLA FINA KOMMENTARET IGEN!! asså ni fattar inte hur gla jag blir!! :D <3
puss o kram :D
You've got that smile - Kapitel 3
Bild 1: Justin gråter på Down To Earth<3<3 såå sött!
Bild 2: New Moon
Jag letade jättelänge, måste ha sett sjukt ut. Men jag hittade den inte någonstans. Någon hade tagit den. Fan också!
"Letar du efter något?"
_____________________________________________________________________________________
Jag vände mig om och förväntade mig att mötas av dom hasselnötsbruna ögonen igen. Men istället stod någon annan kille där och flinade åt mig. Jag tror att han var med killen jag krockade med. Efter ett litet tag slutade han flina och kollade istället frågande på mig. Först då kom jag ihåg att han antagligen väntade på att jag skulle svara på hans fråga. Jag slutade stirra förvirrat på honom.
"Ehm... Jag... Jag tappade min mobil här förut.."
" Jag vet." sa han och log. Sedan räckte han fram min mobil mot mig. Jag tog självklart emot den.
"Tack! Så jättemycket!" sa jag och försökte le. Men det såg nog mest ut som en grimas för ärligt talat så var jag lite besviken att det inte var killen som jag krockade med som stod framför mig.
" Jag heter Ryan förresten" sa han och räckte fram handen igen. Fast nu utan min mobil.
" Nesta" sa jag och mötte hans hand.
" Jag vet" sa han och log.
"Mm.. Men jag måste gå nu.. Hejdå. Tack för mobilen"
"Hejdå" sa han. Jag vände och gick långsamt tillbaka till Anne och dom andra i det stora huset. Jag bestämde mig för att smsa Lynnie som jag hade tänkt förut.
SötaSaknadeBästaIHelaVärldenLynnie!!
Du förstår inte hur mkt jag saknar dig redan! Det händer INGET här! Förutom att jag krockade med en kille förut;) rätt gullig faktiskt, han verkade bry sig iaf :D Men kan inte gå och tänka på killar! Jag ska sörja att du inte är här och spanar med mig :( Fast jag tror att resten av huset blir misstänksamma om jag börjar tröstäta... Iaf, Katy är schysst, får försöka bli kompis med henne så jag slipper vara ensam. Men no need to worry! hon kan aldrig ersätta dig! när kommer du hit?
KRAMISAR NESTA<3<3<3
Jag stoppade ner mobilen i fickan men fick nästan direkt dra upp den igen. Ibland är Lynnie riktigt snabb på att svara på sms.
VärldensMestSaknadeVirrigaSötasteNesta
JAG SAKNAR DIG SÅ SJUKT MYCKET!!!! Inget är som det brukar vara och ändå så var det IGÅÅR(!!!!!!) du åkte! Det händer inget här heller, förutom att jag tror att jag går har gått upp 10 kilo. JAG TRÖSTÄTER HELA TIDEN!!! Ingen bryr sig här... BLir nästan lite orolig O_o Jag skulle vilja träffa denne unge man du krockat med, han måste ju godkännas;) Klart du får spana!!!:D Jag gör det som vanligt hehehe ;D men jag ska höra med mamma när kan jag får komma, och då SPANAR VI GÄRNET! deal? Så spara några som jag får kika på:D Och försök bli kompis med Katy, du kan ju inte gå omkring själv! Fast om du fortsätter krocka med snygga killar så lär du ju inte gå själv ändå;) hihihi;*
KRAMAR LYNNIE<3<3<3<3<3
Jag log för mig själv. Killtokiga Lynnie!
SpanarNNumberONELynnie
HAHAHAHA, aaww, tröstätarN också :D jag ska nog tröst-smyg-äta hihih ;D då kan vi ju höja medelvikten tsm?:D fråga din mamma NU!!! DEAL, OOOH DEAL :D tagga spana hhaha:) tror inte du kan godkänna den "unge mannen"(haha, wtf?) vet ej hans namn eller nånting, men det e skitsamma, vi får hitta nån ny:) och du, jag lärfå gå själv tills det växer mossa på mig, jag tror jag ska skaffa 58 katter. Nesta - The Cat Lady! logga in på datan, är nästan "hemma" efter min promenad ;)
KRAMAAAAR NESTA<3<3<3<33<3<3
Direkt när jag öppnat dörren till huset plingade det till i mobilen igen.
NestaMinAlldelesEgnaCatLady
Med hur mkt ska vi höja den med då? :D Ska vi säga 2o kilo? för jag är hungrig hahaha:D mamma sa att det gick bra nästa onsdag? :D funkar det?:) Det gick inte innan, vi ska till Stockholm imon:'( men åååh, jag som ville godkänna honom! Men detta fixar vi vettu, du stöter säkert på honom igen! If it's meant to be, it's meant to be ;) jag måste dra, ska äta, loggar in efter :D
KRAMAAAAR LYNNIIEIEIEIE <3<3<3<3<33<<33
LynnieDuKanJuInteDraTillStockholmNu? O_o
Det funkar säkert! Men så lång tid? :( Det är ju en vecka o en dag kvar? :O vet inteom jag överlever...
hahhaa, vi får väl see om jag stöter på honom ;)
LOGGA IN DIREKT!! i'll be waiting;)
KRAMISAR NESTA <3<3<3<3<3<3<3<3
"Vart gick du?" frågade Katy när jag öppnade dörren till vårat rum. Jag bestämde mig för att verkligen försöka bli bra kompis med henne.
"Jag gick in mot stan, fast jag krockade med nån kille så jag ramlade haha" Skrattade jag fram.
"hahaha, va? hur såg han ut?"
"Han hade bruna ögon, jag tror brunt hår, han hade luva på sig, så jag såg inte riktigt. Jättegullig faktiskt!"
" Åååh, gulligt! Vad hette han då?"
"Det glömde jag fråga.. Han frågade vad jag hette, men jag tänkte inte på att fråga tyvärr"
"Nääe, va synd! Men om han bor här lär du se honom igen!"
"Kanske det" log jag.
"Jag tror det! vill du se på film förresten? Tänkte just sätta på någon."
"Visst, vilken?" frågade jag. Detta gick ju bra, hon var lätt att prata med.
"Vad sägs om New Moon?"
"Suure, jag ÄLSKAR Twilight!!"
"Jag med! Fast jag är den enda här i huset som gör det... Vi kanske kan ha maraton någon dag om du vill? hahaha"
"Visst! Det låter jättekul!!"
Vi gick ner och poppade popcorn, sen satte vi på filmen. Lika grym som vanligt var den. Efter filmen satt vi och pratade. Det bara blev så. Jag var så förvånad över hur lätt det var att prata med Katy. Inga problem alls.
"Neeej, den snyggaste i Twilight är ju klaaart Edward!!" sa Katy. Vi diskuterade snygga killar bland kändisar.
"Men neeej! hur kan du tycka det? JACOB ÄR JU SÅÅ SNYGG!" sa jag. ¨
"Han är snygg men Edward har liksom det. Han är speciell." sa hon och det såg ut som om hon drömde.
"Hahahah, det låter som om du är kär i honom...?"
"Jag är fan det hahah!"
Vi skrattade och fortsatte sedan med våran otroligt djupa diskussion.
Justins perspektiv
Jag satt och slötittade på någon komedi på tv. Fan också!!! Varför var mamma tvungen att ringa och tvinga mig att komma hem och äta?! Jag hade ju JUST ätit. Men neeej, vi ska äta TILLSAMMANS! Fan, och Ryan hade såklart INGA PROBLEM med att vänta på att Nesta och lämna mobilen till henne. För självklart skulle hon ju komma tillbaks och leta efter den. Han tyckte väl att hon var söt antagligen. Fast vem tycker inte det... Tänkte jag. Nej, fokusera! var arg på Ryan. Han visade ju inte något intresse för henne ALLS!! Mina tankar gick i ett. Jag skulle tjatat på mamma och stannat kvar. VARFÖR stannade jag inte kvar?! Fast jag kommer säkert träffa henne igen. Och då ska INTE Ryan få förstöra. Fast iochförsig så verkade hon ju inte så intresserad av mig.. Jag får försöka ta reda på det på något sätt. Bara jag träffar henne igen!!! För det ska jag. Never Say Never...
________________________________________________________________________________
Sådär!! :D Hoppas att ni gillar det;) Fast jag hade inte så mkt inspiration hehe ;) Men kommentera and let me know what u think haha ;D
och TACK IGEN för alla fina kommentarer!! :D
Riight Next 2 You<3
Förlåt!!!!!<3
Förlåt för att jag inte har uppdaterat, har inte hunnit helt enkelt! Partille cup och grejer ju. Imon åker jag till Öland, är borta HÖGST en vecka! Jag LOOOVAR att det kommer ett kapitel direkt när jag har kommit hem, har redan börjat på det.
Puss och kram!!
Världens finaste kille<3<3<3
Och TACK för alla fina kommentarer!! Ni fattar inte hur glad jag blir :D <3
You've got that smile - Kapitel 2
Efter ett tag såg jag skylten som var så
främmande men samtidigt så välbekant. "Welcome To Stratford, Ontario!".
Bild 1: Justin<3 Bild 2: Regn
Jag suckade högt. Japp, nu börjar sommarlovet. När vi var framme vid det stora gula huset där jag skulle tillbringa sommaren tog min moster, Anne min hand.
"Det kommer att gå bra, Nesta. Jag vet att du inte vill vara här, men försök att ha roligt och göra det bästa av situationen." viskade hon.
"Vi är i alla fall väldigt glada att ha dig här hos oss." sa hon sedan högre och familjen instämde. En av döttrarna, alltså mina kusiner var lika gammal som mig. Katy. Hennes bror, Brad var två år äldre än oss och den andra systern, Nelly var ett år yngre än mig och Katy. Anne släppte min hand och istället kom Katy och tog min arm så att vi gick armkrok.
"Vi kommer att ha så roligt tror jag!" sa hon glatt och log mot mig.
"Kanske det.." sa jag, inte lika entusiantiskt. Vi gick upp för trappan som ledde till den stora ytterdörren. När Annes man, Roger hade öppnat slog en hemtrevlig doft emot mig och så många minnen svepte förbi inne i mitt huvud. Så mycket som jag hade upplevt i detta huset när jag var liten. Katy visade mig rummet där jag skulle sova. Det var samma rum som hon sov i, men det var väldigt stort så det blev inte trångt med två sängar därinne.
"Vill du följa med och ta en fika eller så?" Katy log.
"Jag vet inte riktigt, jag tror att jag vill gå ut lite själv. Bara tänka. Sorry" sa jag.
"Ingen fara, vi kan fika imorgon eller något" sa hon och log. Fast jag märkte att hon blev lite besviken, men jag orkade int bry mig för tillfället. Istället drog jag på mig en stor hoodie, då regnet smattrade mot takfönstret, för att sedan lämna rummet och gå nerför trappan och dra på mig mina slitna Converse. När jag kom ut drog jag ett djupt andetag av luften som luktade sommarregn. Jag drog på mig luvan och började gå in mot centrum.
Justins perspektiv
Vi gick ut ifrån pizzerian där jag, Chaz, Ryan och Nolan hade ätit Hawaiipizza.
"Ååh, det regnar ju!", klagade Chaz.
"Äsch, suck it up och ta på dig luvan", sa jag och puttade honom lekfullt i sidan. Chaz puttade tillbaka och drog sedan på sig sin luva. Jag hade märkt inifrån att det regnade och hade därför redan på mig min luva. Vi började i rask takt dra oss hemåt. Alla gick och kollade ner i marken för att undvika regn i ansiktet. När vi rundade hörnet så gick jag plötsligt in i någon.
Nestas perspektiv
Helt plötsligt låg jag på marken. Jag hade gått in i någon.
"Oj, herregud, förlåt!" Jag tittade upp för att se vem som pratade och möttes av ett par hasselnötsbruna ögon som kollade oroligt på mig. Jag försökte resa mig upp men jag måste ha vrickat foten på något sätt för det gjorde så otroligt ont när jag stödde mig på den. Killen, som jag kände igen på något sätt hjälpte mig upp.
"Allvarligt, hur gick det?"
"Jag tror det gick bra." sa jag tyst.
Justins perspektiv
"Jag tror det gick bra." sa hon. Tjejen som jag hade krockat med.
"Är det säkert? Asså, förlåt, jag såg dig inte."
"Men det är ingen fara" sa hon och försökte le, men hon såg mest ledsen ut. Hennes ögon såg liksom ut som om dom grät, fast utan tårar. Hennes vackra, grönblåa ögon.
"Vad heter du?" frågade jag
"Nesta. Nu måste jag gå, hejdå" sa hon, vände sig om och gick haltande.
"Men vänta! Behöver du hjälp?" ropade jag efter henne. Hon svarade inte. Hennes luva gled ner och avslöjade hennes långa, bruna hår. Hon satte fort på sig den och vände sig inte om en enda gång. Jag stod och kollade efter henne när Ryan drog i min arm.
"Bro, ska vi dra eller? Varför står vi kvar här liksom?"
"Mm.." Sa jag frånvarande. Jag var någon annanstans, jag tänkte på den är tjejen. Nesta. Rätt så ovanligt namn. Det va liksom något speciellt med henne. Hon blev inte helt utflippad när hon mötte mig. Inte alls starstruck. Det var ganska skönt, för det händer ju titt som tätt att tjej börjar gråta och sånt när dom ser mig. Men hon.. Hon brydde sig liksom inte. Jag tror jag fastnade lite för det. Det var då jag såg den. Hennes mobil som låg där på marken. Jag tog upp den och sprang åt det hållet hon hade gått.
"Justin, vad håller du på med?!" skrek mina kompisar efter mig. Jag ignorerade dom och fortsatte springa tills jag kom till en korsning. Nesta syntes inte till någonstans så jag vände och gick sakta tillbaka till dom andra.
Nestas perspektiv
Jag vände och gick. Min luva åkte ner och jag drog snabbt upp den. Jag visste att jag hade varit väldigt avfärdande. Det märktes ju att killen verkligen var ledsen. Men jag brydde mig inte, var inte på humör. Men det var ändå något speciellt med honom. Hans ögon, man liksom drunknade i dom. Medans jag haltade fram tänkte jag att jag skulle skicka iväg ett sms till Lynnie och meddela att allt gått bra med resan och så. Jag kände i fickan där jag lagt min mobil innan jag gick ut förut. Den var inte där. Jag kände den där mini hjärtattacken man får när man inte hittar sin telefon. Jag kände desperat efter i andra fickan, men där låg den inte heller. Paniken spred sig. Plötsligt kom jag på att jag kanske tappat den när jag hade ramlat och började försöka springa tillbaka, men det gick lite si sådär mer tanke på min vrickade fot. Men när jag äntligen kommit fram till platsen där jag krockat med den där killen så syntes inte min mobil till någonstans. Jag letade jättelänge, måste ha sett sjukt ut. Men jag hittade den inte någonstans. Någon hade tagit den. Fan också!
"Letar du efter något?"
______________________________________________________________________________________________
Vad tycks?:D tänkte bara meddela att jag åker iväg imorgon, kommer hem på måndag, men då ska jag spela partille cup, men kanske kan klämma in ett kapitel. Bara så att ni inte tror att jag har lagt ner- DET HAR JAG INTE! glöm inte att kommentera och låt mig veta vad ni tycker, jag tål kritik:D
kraam
You've got that smile - Kapitel 1
copyright! har gjort collaget själv;) JUSTIN<3<3
Jag vaknade av att solen lyste in genom en springa i rullgardinen. Trött grymtade jag till och vände mig om i sängen.
Great! Ännu en dag framför mig med ca 4 timmars sömn. Och dessutom så var det snart sommorlov. Imorgon för att vara exakt. Sommarlov. Som jag alltid hade sett fram emot. Men inte i år. Nej, för i år så skulle jag inte vara hemma. Alls. På HELA sommarlovet. Bara tanken fick mig att aldrig vilja gå upp ur sängen. Jag la kudden över huvudet. Som om jag ville att den skulle stanna tiden åt mig. Kanske bara en liiiten stund..? Snäälla?
- Neeesta!!!! det var min mamma. Jaja, jag blev väl tvungen att gå upp.
- NEEEESTA!!!
- MEN JAG KOMMER, TA DET LUGNT!!! jag släpade mig up ur sängen och slog en titt i helfigursspegeln som var fastspikad på väggen. Jag kan ju lugnt säga att det inte var en vacker syn. Men ingen vaknar väl upp strålande vacker..? Väl nedanför trappan möttes jag av min mamma som såg på mig med bestämd blick. Jag ignorerade henne och gick för att leta reda på något mumsigt att äta till frukost. Jag ville bara slappna av och äta frukost i lugn och ro. Men nej, här skulle det diskuteras minsann.
- Jag gillar inte att du skriker åt mig, chica. Jag vill bara väl förstår du väl? sa mamma och såg på mig med frågande blick. Jag fnös. Jag menar, lite arg får man väl lov att vara på morgonen eller ?
- Mamma, jag vill inte prata om det nu. Okej? Förlåt då, men detta är ingen stor grej.
- Men jag vill att du slutar vara otrevlig. Jag gillar inte det. Och du kan inte skylla på pubertet, det köps inte av mig. Jag flinade åt henne och hon såg förvånad ut. Hon hade inte riktigt korrekt svenska. Hon var uppväxt i Spanien av sina fosterföräldrar eftersom att hennes föräldrar dog i en bilolycka. Men hon var från början ifrån Kanada. Och pappa. Men jag är född i Sverige. Mamma envisades ibland med att prata ehm.. Spenska..(Svenska och Spanska). Mamma reste sig trött från stolen och gick in i badrummet. Efter att jag hade slöat mig igenom frukost och alla morgonbestyr bar det av till skolan. Jag gick med tunga steg den korta biten till min bästa och enda kompis som bodde ungefär 5 minuter ifrån mig. Precis när jag skulle knacka på dörren öppnades den och Lynnie kom ut.
- Ååh, perfect timing!
- Mm... svarade jag dystert.
- Cheer up, would ya ? sa hon glatt och la sin arm över mina axlar. Japp, det var min kompis det. Lika glad som alltid, spelar ingen roll under vilka omständigheter, hon var alltid lika munter.
- Jaja, jag får väl försöka! sa jag och log.
- Så ska det låta! hon tog ett djupt andetag.
- Det kommer gå fort, Nesta det vet du, vi kommer inte vara ifrån varandra länge. sa hon i hopp om att jag skulle bli ännu gladare. Men jag hörde henne säga dom orden som länge vi länge hade låtit vara osagda, som vi liksom låtit sväva i luften sen jag fick reda på att det inte skulle bli en normal sommar. När jag hörde dom orden komma från hennes mun kände jag direkt en stor klump i magen. Åh, Lynnie, hur ska jag klara detta? Hon märkte nog att jag inte blev gladare.
- Chiiiiiiica, inte vara ledsen! Raaaaring, jag hjälpa dig i torrt och vått! Chiiiiiiiiica, Nesta, min flicka bonita, det ordnar sig. Hon härmade min mamma. Det var liksom hennes specialite. Fast inte på ett hånfullt sätt, mer motsatsen - mamma tyckte att Lynnie var fruktansvärt rolig med hennes imitationer. Vi fortsatte gå och klumpen i magen minskade allt efter som. Väl framme i skolan började det vanliga. Lektioner, lärare, ja, ni vet, skolan. Men jag gick som i dvala och bävade för morgondagen. När jag kom hem från skolan slängde jag mig på sängen och började störtgråta. Jag kunde inte hålla det inne längre nu. Jag grät och grät i flera timmar säkert. Men någonstans mellan snyftningarna måste jag ha somnat, för jag vaknade av att mamma satt vid min sida.
- Chica, du får inte var ledsen! Sommaren går fort över vet du. Kom ner och ät middag med resten av familjen nu. Jag gjorde som hon sa och följde med ner för trappan till köket där min pappa och min bror Marco satt och åt. Jag åt långsamt av den nu ljumna kycklinggrytan med ris. Sedan gick jag upp och somnade direkt.
Dagen därpå fick jag bråttom. Jag försov mig och fick slänga i mig frukosten. Det var nästan så att jag glömde att det var skolavslutning idag. Jag gled smidigt i min klänning som med omsorg hade valts för flera månader sedan. Sen gick jag och sminkade mig. Jag tog på mig mina nya klackskor och gick ut ur dörren. Lynnie hade redan gått, hon smsade mig innan. Hela skolan var ute på skolgården och sjöng Den Blomstertid. Det stack till i magen. Nu var dagen här. Dagen där jag ger mig av till ett land som jag inte besökt på kanske 10 år. Alltså var jag ungefär 6 år då. När jag och Lynnie hade, med vetenskapen om vad som väntade, kämpat oss igenom dom 2 timmarna av sånger och tal så stod vi båda vid mitt hus. Vi stod helt tysta. Ingen visste vem som skulle ta första steget. Till ett hejdå. Det kanske låter jättelöjligt. Att bli så ledsen för att man inte får spendera sommaren hemma. Där man vill vara. Men jag kan inte riktigt beskriva det. Jag har inga andra kompisar. Jag känner ingen annan. Jag är rädd att öppna upp mig för folk liksom. Men med Lynnie kan jag i vanliga fall, när jag inte är ledsen, liksom bara vara mig själv. Bara Nesta som jag egentligen är och vill vara - sprallig, glad, positiv, spontan, ja, och annat. Men nu skulle jag åka ifrån henne. Jag slog armarna om Lynnie och hon besvarade kramen hårt.
- Du vet att jag älskar dig va ? sa hon och la huvudet på sne.
- Klart jag vet. Och du vet att jag älskar dig ditt knasiga barn. sa jag till svar. Men jag måste gå nu, Lynnie. sa jag och sneglade på klockan. Planet skulle gå om en och en halv timma.
- Jag vet..
- Hejd.. mer hann jag inte säga innan Lynnie hyssjade åt mig.
- Nej! Säg det inte, för vi kommer att ses igen, Nesta. Jag pussade henne på kinden och gick därifrån. Jag kunde inte stanna längre. I bilen på väg till flygplatsen bröt jag ihop totalt. Det gick inte att nå fram till mig. Jag var inte närvarande, jag bara följde med i vad som hände. Helt plötsligt var jag vid gaten och skulle säga hejdå till min familj.
- Ha det nu jätteroligt! sa pappa jag la handen på min kind.
- Mm...
Sedan kramade jag om alla. Detta var inte lika ledsamt med tanke på att dom skulle komma dit sedan. Till Kanada alltså. Jag skulle spendera sommaren hos min Moster och hennes familj. Och vara på något slags läger. Eller någon sommarskola kanske det var... Jag kommer inte ihåg för jag lyssnade ärligt talat inte så noga. På planet sov jag mig igenom hela resan. Och på flygplatsen möttes jag av kramar och pussar från min moster, hennes man, deras två döttrar och deras son. Sedan hoppade vi alla in i deras gigantiska bil. Jag satt och lutade huvudet mot rutan med hörlurar i öronen. Ville inte prata. Jag hade liksom hört allt förut. Att jag hade växt sen sist - Ja! Bara logiskt. Om skolan går bra - Jodå, det rullar på. Och allt annat. Jag lyssnade på Hope There's Someone med Antony and The Johnsons för den är så sorglig. Efter ett tag såg jag skylten som var så
främmande men samtidigt så välbekant. "Welcome To Stratford, Ontario!".
____________________________________________________________________________________
NÅ, VAD TYCKER NI? :D
Kanske tråkigt kapitel, men det blir roligare - tro mig ! :D Och Justin kommer självklart att vara med mycket i novellen. SNÄLLA kommentera så att jag vet om ni tycker om den och om jag ska fortsätta! VAD SÄGER NI? :D KRAMAR
HJÄLP MED HEADER NÅGON???? :D
rubriken säger allt haha :D
Välkomna till min novellblogg!:D
Heeej alla!;)
Jag kommer prova på att skriva en novell om Justin Bieber - jag ÄLSKAR honom!:)
Iaf så, kommentera om ni tycker att den är bra så jag vet om jag ska fortsätta:D
HA DET BÄST!
Kramar
